Carl Johan De Geer: Stockholmssyndromet
2002, 9 min

”Man kanske har rest omkring mycket, och är stolt över det också. Så var det med mig.” Så börjar Carl Johan De Geers film Stockholmssyndromet från 2002. Men nu vill han inte resa mer. Han har fäst sig vid Stockholm, och Stockholm verkar ha fäst sig vid honom. Staden nästan ockuperar honom, och tar sig in i hans innersta känslor och drömmar. Vilka platser betyder egentligen någonting? Och varför? Konstnärens irrfärder med handhållen kamera på cykeln genom gator och torg varvas med samtal om och med hans döda far. Staden blir både ett substitut och ett medel för mänskliga relationer. Den blir också något som går förlorat när man dör, som att det inte är man själv som försvinner utan omgivningen.

Carl Johan De Geer föddes 1938 i Montreal, Kanada och är sedan 1951 bosatt i Stockholm där han från det tidiga 60-talet varit verksam som multikonstnär inom vitt spridda fält som film, måleri, fotografi till affischkonst och textilformgivning, vidare in i musik, scenografi och litteratur. Alltid med en radikal och nyskapande blick på både form och innehåll. Med en produktivitet och experimentlusta utan motstycke har De Geer haft en särskild förmåga att tillvarata och synliggöra det banala och förbisedda. Ofta med kameran riktad mot den självupplevda erfarenheten som en spegling av sociala och politiska förändringar i samhället i stort.

Tack till konstnären och till filmens distributörer Folkets Bio och Filmform.