Två distinkta röster ger varsin bild av den medierade staden och dess kulturhistoriska mytbildning. Den första, Thom Andersen, bor och verkar i staden, den andra, Dominique Gonzalez-Foerster är på tillfälligt besök. Filmprogrammet är en del av den nu aktuella utställningen MAD HORIZON på Index. Det är första gången filmerna visas i Sverige.

Staden Los Angeles har försett den amerikanska filmindustrin med en scenisk fond för dess filmproduktion i mer än hundra år. Ett faktum som haft inverkan både på L.A.s fysiska gestaltning liksom på perceptionen av staden som livsmiljö. I essäfilmen Los Angeles Plays Itself (2003) undersöker Thom Andersen diskrepansen mellan den medierade staden och den upplevda staden Los Angeles. Andersens driver tesen att Los Angeles aldrig tillåtits att spela och spegla sig själv genom Hollywoods filmindustri. Istället har den använts som projektionsyta för fiktiva platser och mytiska miljöer helt utan förankring i stadens sociala verklighet och platsens identitet. Övertygande visar Andersen hur L.A. och dess kringliggande områden har spelat alltifrån pittoreska bergstoppar i Schweiziska alperna, Egyptens vidsträckta öken, risfält i Kina och Chicagos pulserande metropol men hur den aldrig fått representera sig själv.

Som film är Los Angeles Plays Itself på många sätt en relativt traditionell dokumentär med bekanta berättartekniska grepp. Thom Andersens röst finns med som ständig voice over och vägleder oss genom en uppsjö filmhistoriska verk och hur dessa tillsammans bidragit till att producera föreställningar om Los Angeles sociala och arkitektoniska landskap. Han underbygger sin tes om Hollywoods orättvisa behandling av staden med ett gediget arkivmaterial bestående av hundratals filmklipp som alla använder L.A. och dess miljöer för sina narrativa och ideologiska syften. Likt andra kulturteoretiker som Roland Barthes så finns det inga hierarkier mellan hög och lågkultur i Thom Andersens syn på sitt material. Allting är värdigt en seriös granskning. Från kanoniserade storfilmer som Chinatown och Bladerunner till kultförklarade gay-pornografiska verk, såpoperor från TV och kriminalserier som Dragnet. Inga människor intervjuas i det nyinspelade materialet eller premieras i arkivklippen. Istället är det gestaltandet av den byggda miljön runtomkring L.A. som spelar filmens självklara huvudroll. Andersen uppmanar oss att titta på dessa filmer med en aktiv och kritisk blick som inte godtar filmernas inre premisser för hur vi ska uppleva dem. Fokus förskjuts bokstavligen mot filmernas fonder och miljöerna som skådespelarna rör sig i. På så sätt berörs frågor om representation, rätten till staden och om relationen mellan plats och identitet.