Urvalet filmer och medföljande samtal speglar The Promise undersökning av staden som social och politisk spelplats liksom utställningens interdisciplinära karaktär där konstnärer, arkiv, forskning och aktivistgrupper, som alla arbetar med stadens betydelse för våra vardagliga liv, sammanförs. I The Promise används Stockholms byggda miljö och omgärdande konflikter som fond för att skildra en större berättelse om modernismens löfte om städer och boende tillgängligt för alla. Hur förvaltar vi detta löfte som aldrig hann förverkligas i en samtid präglad av akut bostadskris, skriande ojämlikhet och där marknadskrafter fullständigt dominerar och dikterar villkoren för bostadsbyggandet?

Den tredje och avslutande delen av filmprogrammet tar avstamp i bostaden som politiskt projekt och projektionsyta för rådande hegemoniska idéer och tendenser i tiden. Filmerna rör sig fram genom det sena 1950-talets bostadsbrist och hemlöshet till vår egen tids expansiva och kommunalt pådrivna gentrifieringsprocesser. Här synliggörs hur den moderna bostaden gått från rättighet till kapital på en varumarknad.

Med sitt strängt didaktiska tilltal kan Bostadens mått (1959) av Lennart Johansson ses som inledande manual för hur det funktionalistiska hemmet och dess sociala liv skulle struktureras. Filmen påvisar hur varje mänsklig interaktion är möjlig att mätas i centimeter och optimeras inom rummets fyra väggar. Den moderna bostaden är här tydligt genuskodad utifrån 1950-talets hemmafruideal. Kvinnans reproduktiva arbete i hemmet beskrivs genomgående i industriella, fabriksliknande termer och förkroppsligar därmed Le Corbusiers dekret om bostaden som maskin. Peter Weiss porträtt av hemlösa i Stockholm i Ansikten i skugga (1957) är en annan film med ett akut ärende att skildra och förbättra en skenande bostadssituation. Med sin socialt engagerande form och Christer Strömholm bakom kameran skildras dessa bortglömda människors livsvillkor i stadens kyffen och mörkaste vrår. Från de skuggridna ansiktena finns en direktlänk till Ane Hjort Guttus film Four Studies of Oslo and New York (2012) i vilken den politiska aspekten av solljus diskuteras. Genom en kritisk läsning av den urbana historien undersöker Hjort Guttu associationen mellan fattigdom och mörker både i fysisk och metaforisk mening. Hur solljus gått från att vara en allmän rättighet vid uppförandet av bostäder till att bli ett privilegium för ett fåtal i den senkapitalistiska staden. I Under Construction (2009) av Josef Doukkali och Lennart Westman har bostadsbyggandet gjorts om till en elektroakustisk symfoni bestående av ljud och bild som konstnärerna samlat in från en byggarbetsplats. Programmet avslutas med Christine Leuhusens dokumentär Välkommen till Ikano (2016) – en skrämmande skildring av de mänskliga konsekvenserna efter Stockholms stads beslut 2012 att sälja ut hela allmännyttan i Hagsätra till Ikea. Från paret Myrdals sociala ingenjörskonst till dagens nyliberala ingenjörskonst, här har ni den nya Ikeastaden.

Programmet är sammanställt av Nathalie Åhbeck (curator) och Andreas Bertman (assistant curator) och är ett samarbete mellan Film i Samtidskonsten, Index – The Swedish Contemporary Art Foundation och Filmform.