Sven Elfström var industriarbetare och autodidakt och förenar i sitt arbete ett uppfordrande agitationsmodus, förändringsvilja och ett formmässigt experimenterande som sticker ut i det sena svenska 1960-talet. Löneslaveriet, den utbredda utsugningen och det faktum att de flesta dansar med i ”kommersialismens tucktade ringdans” förs upp på dagordningen. Med rörlig, handhållen kamera, intensivt klipparbete och uppfinningsrikt arbete med musik och ljudbilder slutförde Elfström mellan 1966-1971 ett tiotal filmer på 16mm som har en egen tonalitet i den svenska kontexten.

Jan Lindqvist och Stefan Jarls Förvandla Sverige, var tänkt som en genomgång av landet Sverige i långfilmsformat, men som idag endast existerar i form av ett halvtimmeslångt fragment. Filmen berör och blottlägger det svenska klassamhället och miljöpolitiken, och innehåller några häpnadsväckande amatörbilder filmade av en av Lindqvists släktingar.

I Diamantfolket återvänder Sara Jordenö till födelseorten Robertsfors och möter människor vars liv förändrats på ett avgörande sätt när ortens diamantfabrik läggs ner. Vi ser tomma fabrikslokaler och lyssnar på minnen och levande berättelser som kan kännas igen från andra delar av Sverige, och som reser tvingande frågor om arbetets förändrade roll i ett postindustriellt samhälle.