Kännetecknande för Nashashibis filmer är att de inleds med en öppning vid en fysisk gräns som sedan stängs och lämnar kvar en utbredd känsla av att befinna sig i en inhägnad. I Vivian’s Garden öppnas och stängs porten till Vivian och Elisabeths kvinnliga fristad av Don Juan, en av de många mayaindianer som arbetar som tjänstefolk åt de österrikiska konstnärerna. Nashashibi följer sedan tätt efter arbetarna i deras sysslor och visar samtidigt upp Vivians vardag och hennes relation till sin 95-åriga mor. I glödande bilder på 16mm som på ett elaborerat sätt leker med ljus och mörker får vi en inblick i denna självvalda exil inifrån en övervuxen trädgård där världen lämnats utanför. Vi kommer på en gång nära och stängs samtidigt ute från samspelet mellan mor och dotter där rollerna inte sällan omärkbart byter plats. Abrupta samtal om ett våldsamt förflutet och en stundande resa som väntar Vivian öppnar upp en glipa mot en hotande omvärld. Här är paradiset både fängelse och fristad.

I Why are you angry? (2017) tar Rosalind Nashashibi och Lucy Skaer sin utgångspunkt i en av Paul Gauguins sena målningar med samma namn för att undersöka relationen mellan idealisering och verklighet. Konstnärerna följer Gauguins fotspår till Tahiti, den yttersta spelplatsen för modernismens primitivism och sexualiserande av främmande kvinnokroppar. Filmen rör sig mellan regisserade och spontana bilder av tahitiska kvinnor i arbete, i sina hem och poserande i konstnärernas hyrda ateljé. Gauguins skugga vilar över alla bildkonventioner som filmen undersöker och väcker därmed frågor om autenticitet, kvinnlig representation och myters förmåga att forma vår verklighet.