I över 40 år har Smith manipulerat sina betraktare i filmer som med mångbottnad humor och genom sina visuella lekar synliggör filmmediets mest illusoriska egenskaper. Det var under studier på Royal Collage of Art i London i mitten av 1970-talet som John Smith kom att skapa sitt mest inflytelserika verk, The Girl Chewing Gum, en film som ofta räknas till en av 1900-talets viktigaste experimentfilmer. Med en närmast besatthet för relationen mellan ord och bild och den komiska potentialen i språkets tvetydigheter har John Smith därefter i film efter film utforskat de inre sprickorna inuti den på samma gång lilla och stora värld som han konfronteras med varje dag i sina kvarter i östra London. Film i Samtidskonsten kan presentera en omfattande retrospektiv, uppdelad i två separata delar som visas under våren och hösten 2018 med både samtida och äldre verk.

Del 1.
John Smiths första film, Associations (1975) är en uppvisning i språkets makt och ordens magiska kvalitéer. Filmen är uppbyggd som en associationslek där bilder och tidningsurklipp korsklipps mot en didaktisk röst som återger en passage ur Word Associations and Linguistic Theory av den amerikanske psykolingvisten Herbert H Clark. Genom att visa på tvetydigheter i det engelska språket lyckas Smith här osäkra språket självt. Ett liknande tema återkommer i Shepherds Delight (1980–84) där en till synes meningslös ordvits dragits till sin spets. Filmen rör sig mellan det dödsallvarliga och det fullständigt absurda utan någon tydlig gränsdragning däremellan.

The Girl Chewing Gum (1976) utgörs av en filmad gatukorsning i Dalston i London där personer utför sitt dagliga liv. I en instruerande voice-over hörs konstnären ge regianvisningar som sedan uppfylls. I takt med att instruktionerna blir alltmer absurda och fantiserade inser vi att det vi trott är en regissör i själva verket är fiktion, han föreskriver endast händelserna som sker framför honom. OM (1986) är ett annat verk av John Smith som undersöker filmmediets förmåga att manipulera och störa våra invanda förväntningar. Här byts en stereotyp snabbt ut mot en annan med de enklaste medlen, enbart genom att ändra samspelet mellan ljud och bild.

Under det tidiga 1990-talet kom John Smith att intressera sig alltmer för videoteknikens potential och den handhållna kamerans möjligheter. Filmerna ändrar form och görs nu ännu mer till en del av konstnärens vardagliga praktik. Med Regression (1999) utforskar Smith videons klippmöjligheter när han diskuterar och därefter återskapar ett tidigare verk, 7P, som totalförstördes på grund av bristfällig filmteknik 20 år tidigare. I filmen Wasteland (1999) har John Smith begett sig till en pissoar på en lokal brittisk pub där han reciterar T.S. Eliots dikt med samma namn. Aktionen får sin logiska förklaring på dörren till toaletterna där någon kastat om orden i skylten ”toilets” till namnet på den modernistiska poeten. Smiths förmåga att dra vardagens små underligheter till sin yttersta spets återkommer också i verket Unusual Red Cardigan (2011). Efter att ha upptäckt att en VHS-kassett med hans gamla verk säljs för 100 pund på Ebay blir John Smith besatt av att ta reda på säljarens identitet. Filmen blir ett fängslande porträtt över identitet och narcissism i internets tidsålder. Museum Piece (2004) är en del i Smiths kända serie Hotel Diaries (2001–2007) i vilka han med handhållen kamera filmar detaljer i olika hotellrum han passerar under sina resor och låter världsnyheter och personliga reflektioner sammansmälta i en evigt malande tankeström.