Almedalsveckan, en institution i svensk politik som förkroppsligar idén om det öppna demokratiska samtalet fyller jämt i år. Mycket har hänt sedan Olof Palme ställde sig upp på ett lastbilsflak 1968 och höll sitt berömda tal i Visbys mest kända park. Den nyss fyllda 50-åringen verkar befinna sig i sin hittills djupaste medelålderskris. I inledningen till dokumentärfilmen En bra vecka för demokratin (2018) presenteras ett collage av Instagrambilder i en rasande fart från de senaste årens upplagor av politikerveckan på Gotland. Tillsammans bildar de en på samma gång komisk och otäck spegel över demokratins tillstånd och det mediala landskap som föder den. Det är en passande inledning för en film som intresserar sig för bilden av demokratin – hur ser den ut och vem har makten att forma den?

Det omfattande materialet som samlats in av Cecilia Björk mellan 2015–2017 vittnar om ett skifte i Almedalens historia, där ökade finansiella tillgångar och en ny medielogik i allt högre grad kommit att diktera villkoren för att delta i detta förment demokratiska rum. Björk har med stor omsorg tagit sig bakom fasaden av det politiska maskineriet. Med kameran särskilt riktad mot de som formar bilden av politiken; lobbyister, kommunikatörer, journalister och PR-konsulter visar Björk upp demokratin som ett skådespel. Filmen uppehåller sig vid pauserna, sprickorna och det dysfunktionella i kommunikationen med publiken. Den skildrar det som sker innan och efter att de andra kamerorna satts på och stängts av och lyckas därigenom också göra alla inblandade mänskliga och samtidigt synliggöra den mediala struktur de befinner sig inuti. Ett maskineri som kan liknas vid ett självspelande piano. Genom olika former av distanseringseffekter får vi syn på hur fast deltagarna är i sina respektive roller och hur var och en fyller en funktion för olika marknadsföringsstrategier.

Björks dokumentär ger en skrämmande inblick i dagens medielandskap och bristen på etik i delar av den journalistiska kåren. För vad händer när bilden av politiken möter verkligheten? När nazister gör Hitlerhälsning på Visbys gator blir den spontana reaktionen hos ett par reportrar att glädjas över ett bra TV-innehåll för kommande sändningar. Ett symptomatiskt uttryck för var Almedalen och i förlängningen den svenska demokratin befinner sig idag, direkt utsatt och på samma gång handfallen inför auktoritära rörelser som står redo att störta den.