Del 2.

I den andra delen av filmprogrammet fördjupas Carl Johan De Geers självreflekterande tematik. Här syns porträttfilmer som berör relationen till betydelsefulla människor i konstnärens absoluta närhet liksom uppdiktade berättelser som ger sig i kast med livets stora frågor och föreställningar om det skapande geniet. I Mormor, Hitler och jag nystar De Geer i den svenska överklassens relation till nazismen genom minnet av sin kärleksfulla mormor – en övertygad nazist även långt efter andra världskrigets slut. Spåren leder honom till uppväxtmiljön hos mormodern där diverse nazistattiraljer låg framme till öppen beskådan. I en scen syns den vuxne Carl Johan De Geer steka fläskfilé till Wagners Ragnarök enligt mormordens speciella recept. Vad har det hos nazismen som attraherade Carl Johans mormor och genom denna kvinna, den svenska överklassen? Varifrån kom oviljan att ta avstånd?

Samma djupt personliga arbetssätt hos Carl Johan De Geer syns i Jag Minns Lena Svedberg, en film om konstnärskollegan Lena Svedberg (1946-1972) som tillsammans med honom var drivande i tidskriften Puss. Med stillbilder ackompanjerade av Terry Rileys stråkar målar De Geer upp en ömsint och starkt gripande bild av sin vän och den på samma gång sprudlande kreativitet och psykiska ohälsa som rymdes inom henne. Filmen ger sig i kast med frågan om det dokumentära fotografiets existensberättigande och förmåga att bevara människor och byggnader som redan vid tillfället var på väg att försvinna ur tiden. Programmet avslutas med långfilmen Buljong i vilken Marianne Lindberg De Geer spelar en författare som är besatt av tanken på att skildra hela 1900-talet i en enda roman. Är ordet ”buljong” det adekvata svaret på frågan hur decenniet bäst kan skildras?