Film i Samtidskonsten fortsätter serien Svenska Berättelser med ett program med kortfilmer som lyfter fram den icke-kommunikativa skevhetens, den sociala dysfunktionens och utanförskapets såriga närvaro i det svenska klassamhället. I Samförståndsmannen, Projekt Handikapp, gjord inom ramen för Malmöbaserade kollektivet Nollbudget Videodirekt, fungerar Lennart, ordförande i en ideel förening, som medlare i en drastiskt uppstånden konflikt mellan en rullstolsburen projektarbetare och föreningens vaktmästare. Genom fokusförskjutning, förvriden humor, lyckas denna uppvisning i ”samstämmighet” leda oss bort från det verkliga problemet. I Mia Engbergs The Stars We Are följer vi Kalle, gay, skinnskalle och HIV-positiv under hans sista julledighet i livet. Det är både en skildring av komplex vänskap och ett liv färgat av missbruk, självvald isolering och stråk av misantropi, samtidigt som det är ett melankoliskt och inkännande porträtt av ett annat Stockholm. I Bergtagen filmar Solveig Nordlund via en serie åkningar missbrukare och narkomaner i centrala Stockholm. Människans förfrämligande omsluten av en modern, kall arkitektur, vilket kan leda tankarna till den brittiska författaren och dystopiska satirikern JG Ballard, en viktig referenspunkt för Nordlund. På ljudsidan hör vi samtal och meddelanden från föräldrar, vänner, arbetsledare, och denna brutna kontakt bildar här en hallucinatoriskt mörk inramning. Mats Eriksson Dunér har länge varit intresserad av det kollektivas relation till organisering, alternativa urbana rum, sociala gemenskaper. I Kontoret, Skärholmen lyssnar vi på Kristian, en av de hemlösa som bodde i det husvagnsläger som låg intill Kungens Kurva i Skärholmen mellan åren 2007-2011. De boendes relation till platsen och samhället i stort avhandlas, det kollektiva och personliga rör sig sömlöst in i varandra här, och här fångas det upp av tablåartade kamerainställningar.